Lösningar på klimatkrisen
Samhällets omställning pågår med många lösningar, varav två väsentliga lösningar är energieffektivisering (såsom värmeåtervinning i miljonprogrammet) och transportelektrifiering. Jag frågade mig vilka fler väsentliga lösningar som behövs* för att öka omställningstempot – då kom jag fram till den nedanstående översikten, med de lösningar som jag bedömer vara väsentligast (utöver de två nämnda). Längre ner i texten (efter förklaringarna för alla lösningar under POLITIKEN, FOLKET och NÄRINGSLIVET) beskrivs vilken lösning som jag tror är förlösande.
* Behovet kunde bedömas tack vare Anders Wijkmans sammanfattning av Global Resources Outlook 2024 från FN:s Resurspanel samt Förord på s. 4 och Rapportens slutsatser på s. 6–7 i Naturskyddsföreningens rapport Vägval i klimatomställningen – avgörande för efterfrågan på metaller och mineral.
POLITIKEN
Folkbildning i första hand: Bör bli obligatorisk. Beslutas nationellt. Drivs till stor del av kommunerna, för att ha dialog om minimering av lokala omställningshinder. Folkbildningen bör omfatta bland annat ekologiska fotavtryck och bör genomföras så snart som möjligt, så att folk kan vara mentalt förberedda på omställningens konsekvenser på personlig nivå. Målet bör vara att hållbara livsstilar blir norm.
Ransonering i andra hand: Kan bli aktuellt ifall det inte blir folkbildning. Dessutom är ransonering en nödlösning, ifall folkbildning inte räcker.
Minskad normalarbetstid: En logisk följd av radikalt minskad produktion, som i sin tur beror på radikalt minskad konsumtion. Då behövs mer personal i de verksamheter som inte minskar, såsom vård och omsorg.
Närtrafik: Finns i vissa län/regioner. Är betydligt bättre än kompletteringstrafik. Närtrafik behövs för rättvis omställning på landsbygd.
Låna via app: Enklare för folk att låna prylar av varandra (underlättas av exempelvis appen Swinga som behöver köras igång lokalt med lite administrativt stöd av kommunen/allmännyttan i början – appen är igång i vissa kommunområden).
Ställa krav på hållbara metoder: Pågår – krav ställs på näringslivets produktionsmetoder, såsom design för lång livslängd och reparationsvänlighet.
Underlätta för elbilspooler: Göra det lätt för folk att välja rätt, exempelvis genom att bereda tillfälliga P-platser (extra P-platser under en övergångsperiod) och använda ekonomiska styrmedel.
FOLKET
Tillräcklighet: Hållbara livsstilar ger mänsklig välfärd inom planetens gränser, genom att ha rimliga utsläppsnivåer, inte ha egen bil i onödan, inte bo onödigt stort och inte slösa på förnybar/fossilfri energi.
Delningsekonomi utöver att låna via app: Dela prylar (exempelvis elbilar) och fritidshus. Enklare att samåka (underlättas av exempelvis Skjutsgruppen).
Inspiratörer visar vägen: Budskapet är att folkbildning behövs så snart som möjligt för att påskynda att hållbara livsstilar blir norm. Omställningsinspiratörer övertygar styret genom att visa tillsammans att hållbara livsstilar är rimliga. Så många som möjligt bör bli sådana inspiratörer, dels för att inspirera andra individer till omställning – ju förr desto bättre eftersom varje individ är en del av samhällets omställning, dels för att kunna framföra budskapet med trovärdighet och genomslagskraft – nedan följer ett extrakt från klimatpsykologen Kata Nyléns kommentar till Greta Thunbergs genomslag:
...hon visar också på en mer hållbar livsstil i sina individuella val. Och just denna kombination, att prata om systemförändring och makthavarnas ansvar, men att ändå göra det man kan för att hålla nere sina egna individuella utsläpp, ökar trovärdigheten och genomslagskraften i budskapet om det akuta med klimatfrågan.
Radikalt minskad konsumtion: Hållbara livsstilar minskar efterfrågan.
Stor andel tjänster: Konsumtionen förskjuts delvis från att äga till att hyra.
NÄRINGSLIVET
Ökad miljövård: Mer ekologiskt och regenerativt naturbruk samt fler naturrestaureringar.
Cirkulär ekonomi: Förklaras på Wikipedia.
Att minska konsumtionen radikalt är den betydelsefullaste lösningen, men den har inte politisk förankring – därför är den knappast förlösande. Den förlösande lösningen tror jag är att övertyga styret. Följande resonemang handlar om hur det kan gå till.
Det radikala är att minska konsumtionen så mycket att det blir nerväxt, tills vi lever inom planetens gränser. Under tiden blir det en utmaning för styret att klara samhällets ekonomi utan ekonomisk tillväxt. Sedan behöver styret klara ekonomin utan materiell tillväxt i fortsättningen.
Samhällsomställningen är troligtvis omöjlig att planera någorlunda detaljerat, eftersom näringslivet och arbetsmarknaden påverkas mycket, med svårigheten att förutse omfattning på exempelvis omskolningar. Många politiker är nog rädda för att det blir politiskt självmord. Därför vill politikerna knappast ta initiativet till att minska konsumtionen radikalt (med ransonering och ekonomiska styrmedel). Obligatorisk folkbildning skulle minska risken för politiskt självmord, men finns knappast på den politiska kartan.
Till saken hör att det inte har räckt med klimatfokuserade opinionsundersökningar och namninsamlingar för att klimatpolitiken ska bli tillräckligt radikal. Dessvärre har inte miljörörelsens opinionsbildande aktiviteter lyckats värva många väljare inför de politiska valen. Om aktivism överdrivs, så tror jag att aktivismen blir kontraproduktiv (åtminstone polariserande, vilket inte hjälper). Hur som helst, ifall det blir ett klimatvänligt styre i höst, så kommer det radikalaste partiet knappast att få så stort inflytande att styret tar initiativ till att minska konsumtionen radikalt, på grund av de övriga partiernas rädsla för politiskt självmord.
Trots allt har jag inte gett upp hoppet om att det kan bli en radikal samhällsomställning. Mitt halmstrå förutsätter dock att miljörörelsen tillämpar radikal konsumentmakt för att visa att vi lever som vi lär. I så fall kan vi starta en händelsekedja:
- Omställningsinspiratörerna blir tillräckligt många för att övertyga styret.
- Styret ordnar folkbildning och underlättar för elbilspooler.
- Hållbara livsstilar minskar konsumtionen radikalt.
- Styret minskar normalarbetstiden.
Jag tror alltså att den förlösande lösningen är att vi blir många omställningsinspiratörer – då kan händelsekedjan starta. Inledningsvis får inspiratörerna själva påskynda elbilspooler eller påpeka i sina personliga omställningsbeskrivningar att en #elbilspoolsaknas i närheten, vilket bidrar till att övertyga styret.
FRÅGA TILL LÄSARNA
Vilka fler väsentliga lösningar behövs (utöver allt ovanstående) för att öka samhällets omställningstempo? Med väsentliga menar jag att lösningarna platsar i en översikt (enligt ovan eller liknande). Skriv gärna kommentarer i det tillhörande Facebook-inlägget.